Sveriges grundlagar är de fyra grundlagar som reglerar Sveriges statsskick. Dessa grundlagar är regeringsformen (RF), tryckfrihetsförordningen (TF),yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och successionsordningen (SO). Grundlagarna fungerar som en grundnorm som är överordnade andra lagar och bestämmelser. De utgör en grundplan som rikets lagar skall rättas efter, och stadgar även överordnade bestämmelser om rikets styrelse och förvaltning. Europakonventionensamt även vissa dokument från FN och EU samt dess organ utgör sådana överordnade grundnormer.
Riksdagsordningen intar en mellanställning mellan grundlag och vanlig lag.
Innehåll
|
Grundlagarnas historia
Faksimil från inledningen till Magnus Erikssons landslag, efter en pergamentshandskrift från mitten av 1400-talet. Magnus Erikssons landslag betraktas som Sveriges första grundlag.
Som Sveriges första grundlag brukar man betrakta Magnus Erikssons landslag. Dess konungabalk kan liknas vid en regeringsform. Med tiden ersattes landslagen i syfte att upprätta bestämmelser som reglerade kungens makt, i en kungaförsäkran.
Sveriges första riksdagsordning, som förr hade status av grundlag, är från 1617. Efter Gustav II Adolfs död infördes den första egentliga regeringsformen, 1634 års regeringsform. Denna regeringsform var en stadga om rikets förvaltning under tider när det rådde en förmyndarregering, alltså när kungen eller drottningen ännu var för ung för att styra Sverige. Denna regeringsform upphävdes därför efter att drottning Kristina blivit myndig och hade avlagt sin kungaförsäkran. År 1660 togs regeringsformen i bruk igen med en komplettering om att riksens ständer, riksdagen, skulle sammanträffa vart tredje år, varigenom Sveriges riksdag blev ett ordinarie styrelseorgan.
Under 1600-talet blev det allt vanligare att benämna dessa slags lagar "fundamentallagar", och under den följande frihetstiden utvecklades den svenska förvaltningen, organisationen och styrelsen till hur det ännu fungerar. Till sådana tidiga bestämmelser hörde även tryckfrihetsförordningen från 1766 och som är världens äldsta tryckfrihetsförordning.
1809 Års regeringsform
Den 6 juni 1809 tillkom 1809 års regeringsform och den gällde ända tills den nuvarande, från 1974, trädde i kraft. Året därpå, 1810, antogs densuccessionsordning som gör ättlingar till huset Bernadotte till tronarvingar. Trots att regeringsformen innehåller bestämmelser om rikets styrelse, genomdrevs flera fundamentala förändringar i detta hänseende efter grundlagens antagande: departementalreformen 1840, 1866 års representationsreform, införandet av allmän och lika rösträtt under början av 1900-talet, och tryckfrihetsförordningen från 1949, med mera. I synnerhet genomfördes ändringar för riksdagens former. I praktiken var parlamentarismen verklighet omkring 1917, men juridiskt sett förverkligades denna först med den partiella författningsreformen år 1969.
1974 Års regeringsform
En mycket lång och slitsam arbetsprocess kom att leda till den senaste större grundlagsändringen, 1974 års regeringsform. I synnerhet uppenbarades oförenligheten mellan praxis och stadga med andra världskrigets utbrott 1939. Vid den tiden hade det stått klart att regeringen Hansson avsåg att överta kungens lagstadgade suveränitet om "ett snabbt avgörande kräves".[1] År 1954 tillsattes en författningsutredning för delreformer under Richard Sandlers ordförandeskap, men när utredningen nio år senare lade fram sitt betänkande (SOU 1963:16-18) kunde riksdagen inte enas om ett beslut. Istället beslutades det att grundlagarna helt skulle skrivas om. En ny utredning tillsattes 1966, och genom SOU 1972:15 lades ett förslag om en ny regeringsform och ny riksdagsordning fram. Efter mindre justeringar av konstitutionsutskottet trädde 1974 års regeringsform och riksdagsordning i kraft den 1 januari 1975. Den nya regeringsformen och riksdagsordningen var i stor utsträckning en kodifiering av rådande praxis. Den största förändringen var att monarkens politiska maktbefogenheter överfördes till folkvalda representanter, och att statschefens roll huvudsakligen blev representativ.
Jämfört med 1809 års regeringsform är terminologin i den nuvarande regeringsformen annorlunda. I dagens författning åsyftar "konungen" själva kungaämbetet eller kungen personligen. I den tidigare författningen betecknade "Kungl Maj:t" själva statsmakten, oavsett vem som utövade denna makt (regeringen, domsmakten). "Statsråd" ändrades också till att beteckna enskilda ministrar i regeringen, och inte längre kabinettet i sig. 1809 avsåg även begreppet "regeringen" en abstrakt "riksstyrelse".
Viktigare grundlagsändringar sedan 1974 har varit införandet av kognatisk tronföljd, den nya yttrandefrihetsgrundlagen samt den Svenska kyrkans avskiljande från staten. Anslutningen till EU har haft särskilt stor betydelse och har delvis förpassat den svenska grundlagen i underordnad ställning till EU:s regleringar.
Grundlagen reformerades 2010, se grundlagsreformen 2010.
De fyra grundlagarna
Sverige har till skillnad från de flesta andra länder fyra grundlagar: regeringsformen (RF), successionsordningen (SO), tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).