Nils ferlin

DU HAR TAPPAT DITT ORD OCH DIN PAPPERSLAPP,

DU BARFOTA BARN I LIVET.

SÅ SITTER DU ENSAM PÅ HANDLARENS TRAPP

OCH GRÅTER SÅ ÖVERGIVET.

Vad var det för ord, var det långt eller kort,

Var det väl eller illa skrivet?

TÄNK EFTER NU, FÖRRN VI FÖSER DIG BORT,

DU BARFOTA BARN I LIVET.

REFRÄNG

Jag tror, jag tror på sommaren, jag tror, jag tror på sol igen,

Jag pyntar mig i blå kravatt och hälsar dig i blommig hatt.

Jag tror på dröm om sommarhus med täppa och med lindars sus,

En speleman med sin fiol och luften fylld av kaprifol.

Kortast och blekast vintersol finns en decemberdag

Kallad för Thomas Tvivlaren, för att hans tro var svag.

Man skulle aldrig någonsin trott på en sol en vår

Och ändå förvandlas vintern till sommar varenda år.

Midsommarafton natten lång. Kärlek och dans och sång.

Solen som plötsligt börjar gå upp och ner på en gång.

Pojken med flickans hand i sin viskar och får till svar

Löften han gått och hoppats på under det år som var.

REFRÄNG

Я думаю, я думаю о лете,

Я думаю, что снова будет солнце,

Надену я любимый синий галстук

И летнюю панаму всю в цветочек.

Я думаю, я думаю о даче,

О том, как будет пахнуть липы цвет там,

Скрипач сыграет ласково на скрипке,

И жимолости аромат наполнит воздух.

NATIONALSÅNGEN

Du gamla, Du fria

Dikten skrevs av fornforskaren och folkloristen Richard Dybeck (1811 - 77) till

en folkmelodi från Västmanland.

Sången framfördes offentligt för första gången 1844, men fick sin karaktär av patriotisk folksångkring sekelskiftet. Den har emellertid aldrig officiellt antagits som nationalsång.

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga Nord Du tronar på minnen från fornstora dar,

Du tysta, Du glädjerika sköna. Då ärat Ditt namn flög över jorden.

Jag hälsar Dig vänaste land uppå jord. Jag vet att Du är och Du blir vad du var

/:Din sol, Din himmel, dina änger gröna:/ /:Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden:/

NATIONALSÅNGEN

Du gamla, Du fria

Dikten skrevs av fornforskaren och folkloristen Richard Dybeck (1811 - 77) till

en folkmelodi från Västmanland.

Sången framfördes offentligt för första gången 1844, men fick sin karaktär av patriotisk folksångkring sekelskiftet. Den har emellertid aldrig officiellt antagits som nationalsång.

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga Nord

Du tysta, Du glädjerika sköna.

Jag hälsar Dig vänaste land uppå jord.

/:Din sol, Din himmel, dina ängder gröna:/

Du tronar på minnen från fornstora dar,

Då ärat Ditt namn flög över jorden.

Jag vet att Du är och Du blir vad du var

/:Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden:/

GRÖNA, GRANNA, SKÖNA, SANNA SOMMAR (Lill-Babs)

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Du kom så lagom, det har varit kallt.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Och slå dig ner och känn dig hemma överallt.

Nu är det åter tid att ligga ner vid stranden

Och hålla handen på sin vän

Och om det regnar kan du krypa under sanden

Och leka gömma eller drömma så igen.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Nej låt oss duka och ställa till fest.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar

Hej låt oss hurra, ty sommarn är bäst.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Du kom så lagom, det har varit kallt.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Och slå dig ner och känn dig hemma överallt.

Nu i den ljumma kvällen hörs musik som lockar

Ett band som rockar någonstans

Och tusen dofter ifrån ängen bara pockar.

Så varför sitta och blott titta – Ta en dans!

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Nej låt oss duka och ställa till fest.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar

Hej låt oss hurra, ty sommarn är bäst.